söndag 26 januari 2014

LOVEU

hej på er.
idag vaknade jag runt 11... låg i sängen till typ 12... sen blev det att käka frulle och sånt.
gick o la mig typ 3 igår... va ingen bra ide känner jag nu när jag är så sjukt trött att jag skulle kunna sova hela dagen!

aja vidare till det jag skulle skriva om...
för 4 år sen så hade jag en häst på foder i ett år...
det var verkligen en upplevelse!
han hete Sabalas men kalla han Basse.
han var en c ponny som var en glad lite skrutt.
det är fortfarande en konstig känsla... jag saknar han så sjukt mycket och vill verkligen bara göra om alla minnen med han... även alla gånger jag ramla av han... som tex i snödrivan.. haha 
han va så underbar, men alla har ju även sina sidor ;) hehe
hans galopp var verkligen underbar! seriöst, man bara gungade fram! så sjukt sköna steg!
även traven o skritten, sååå bra!
han var duktigt i allt, från markarbete till hoppning.
jag höll nog mest på med hoppningen på han, men red även dressyr. mamma red nog mest dressyr och gjorde markarbete.
men jag tycker det är spännande när det går fort och när man flyger fram.
man blir ju typ fri då, ett med hästen kan man säga.
igår innan jag skulle sova så hittade jag några bilder på mig och han, och kan ju säga såhär att tårarna bara rann ner för kinderna!
usch det är hemskt det här! vill bara kramas med han! pussa på han och mysa!
värsta tiden var ju såklart när vi skulle lämna tillbaka han.. vi hade lånat Basse från pappas kusiner så kunde ju hålla kontakten så, och det kändes verkligen bra!
det tog sin stund att lasta han och sånt, och jag hoppades verkligen på att han inte skulle gå in i den där jäklans transporten!
men tillslut gjorde han det...
då började tårarna spruta! ville bara springa iväg med han!
hästen som Basse stod med i hagen började gnägga och Basse också... då kände man verkligen att det va på riktigt!
stod inne med han i transporten ett bra tag och stod och pratade med han och kramades.
usch jag kom ihåg att jag grät som bara den.
när dom väl skulle åka iväg med han så blev det verkligen panik...
fyfan jag ville verkligen inte! 
jag ville följ med och lämna han, men om jag gjort det så hade jag inte velat åka ifrån han! hade nog inte heller gjort det...!
så... jag sa hejdå en sista gång, och kramade om han och pussade på han...
när jag sa hejdå till han så gnäggade han lite tyst och då var det som om han sa hejdå till mig.
det var en underbar känsla!
pussade han en sista gång och gick sedan ut ur transporten...
stängde alla dörrarna och sa "jag älskar dig, ha det bra nu!"
ställde mig sedan bredvid mamma. 
transporten började då rulla och då kom tårarna.
hästen som Basse stod med började gnägga högt o Basse med...
fyfan! ville bara springa efter o ta ut han därifrån!!!
ja... nu kanske ni förstår hur jobbigt det kan vara att verkligen älska någon som bara sen ska åka hem till sitt...
det jag nu vet om han är att han är såld till en tjej och dom verkar verkligen ha det bra!
han ser frisk och kry ut, med många muskler :)
hoppas han lever lyckligt hela livet och att inget tragiskt kommer hända han!
i love u so much! <3
and i miss you so much!<3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kommentera gärna!